Tegelstenar

Självklart har jag också hakat på tegelstensutmaningen!

Just nu läser jag The Terror av Dan Simmons, det blir den första.

Sedan tänkte jag ta Thomas Manns Bergtagen, och kanske , kanske blir det en till. Är lite sugen på Jonathan Littells De välvilliga, men det beror såklart på tiden.

Den största tegelstenen av alla, Lars Norens En dramatikers dagbok, läste jag förra året, och den var väl värd besväret, och de trötta handlederna ;)

Utan ett ord

Den här boken tyckte jag lät intressant redan när den gavs ut så jag skrev upp författare och titel någonstans, och glömde bort det, ända tills jag såg den på biblioteket för någon vecka sedan. Så kan det gå! Men nu har jag läst den till slut, och behållningen är just det som jag fastnade för initialt: intrigen. Fjortonåriga Cynthia vaknar morgonen efter ett gräl med sina föräldrar för att finna huset tomt. Hela familjen, föräldrarna och den äldre brodern, är borta. Spårlöst borta visar det sig.

Tjugo år senare deltar Cynthia i ett program om olösta fall i förhoppning om att få reda på vad som egentligen hände hennes familj den där kvällen. Och naturligtvis finns det någon som vet...

Även fast man hyfsat tidigt kan ana sig till en del av upplösningen så gör det inte så mycket. Vägen dit är tillräckligt spännande för att man ska sitta kvar och läsa, och som sig bör finns dessutom lite sidointriger. Berättare i boken (förutom första kapitlet) är Cynthias man Terry Archer, ett snyggt grepp som ger historien lite extra nerv. För hur mycket vet man om en annan människa, egentligen?

Som sagt, spännande.
Bra höstläsning dessutom, tänk med en kopp te framför en brasa en lite halvruggig dag.


Utan ett ord av Linwood Barclay, Kabusa böcker, 2009.

Tigerlily's Orchids av Ruth Rendell

Jag gillar Ruth Rendell när hon skriver den här typen av böcker mer, än när hon skriver sina Barbara Vine-böcker, eller böckerna om kommissarie Wexford. Ingen mystisk gåta i det förflutna att lösa, ingen klassisk mordgåtedeckare, utan helt enkelt vardagsmysterier. En samling mer eller mindre udda karaktärer, i denna bok boende i bostadshuset Lichfield House i utkanten av London, som råkar ut för mer eller mindre udda saker- eller lever sitt liv helt enkelt. Och det är hon bra på, att se människor. Självklart lever en del karaktärer mer än andra, vissa blir lite väl platta som Stuart Font, som i och för sig ska föreställa oerhört ytlig och självupptagen, för att inte tala om naiv... Men han blir så ytlig att han nästan lyfter från sidan.


Trots detta spelar Stuart Font en viktig roll i romanen- man kan nästan säga att det är hans inflyttningsfest, där romanens alla karaktärer samlas, som utgör avstampet för det som kommer att hända. Festen får ett dramatiskt slut innan den knappt hunnit börja, och sätter igång ett händelseförlopp som på olika sätt kommer förändra livet för de flesta av de närvarande.

En behaglig läsning!

Oj!

Vi har blivit med ny bok! Den heter Oj! av Stina Wirsen och är utgiven av Bonnier Carlsen 2010. Sprillans ny alltså, och med de små brokiga och liten rosa i huvudrollerna. Fast i Oj! dyker en mask upp ur ett hål i marken, oj vad läskigt! Fast den var visst snäll den där masken, tur det. Oj!, nu börjar det regna, och oj då, vad händer nu?





I början var vi båda lite tveksamma liten och jag, det är ju ingen pekbok det här, men heller ingen "textbok" på samma sätt som "Vem"-böckerna. Men nu är det en storfavorit för liten som lyckligt utbrister OJ! OJ! på varje sida. Allt eftersom man läser den här boken växer den: som vanligt är minspelet och kroppsspråket hos figurerna mitt i prick, och på varje uppslag får man små ledtrådar om vad som kommer att hända sen- en ensam regndroppe dyker upp eller en bit av en båt anas, och så får man förstås alltid tillfälle att utbrista OJ!

Årets nobelpristagare?

Läser i Svd att den uruguyanske författaren Eduardo Galeano tar emot årets Stig Dagerman-pris på söndag, och därefter kommer till Stockholm där han deltar i samtal på universitetet på tisdag.

J.M.G Le Clezio fick ju Stig Dagerman-priset samma år som han sedan tilldelades nobelpriset, och visst har det hänt ytterligare en gång? Kanske blir det tredje gången gillt i år? :)

...eller inte

Ja, med tanke på mit första inlägg alltså!

Av någon anledning visade det sig att precis det absolut sista jag ville göra
under semestern var att sitta framför datorn, men å andra sidan har jag hunnit läsa en del.

En av favoriterna som jag måste tipsa om redan nu trots att jag inte ens läst ut den än,
är Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Lodz, som vann Augustpriset förra året. Jag gillar, helt enkelt.

Några av de andra är:

James Frey Bright Shiny Morning

Douglas Kennedy The woman in fifth

Alaa Al-Aswany Chicago

Paolo Giordano Primtalens ensamhet

Lloyd Jones Mr Pip


Mr Pip fick mig dessutom att återigen påbörja Great Expectations, som jag börjat läsa flera gånger förut men sen av någon anledning bara blivit liggande. Nu läser jag en nyöversättning vilket kanske förklarar att det känns så mycket enklare att läsa den nu...hittills i alla fall.

Skriver kanske några små rader om någon av böckerna senare, men skulle jag rangordna dem nu, så ligger Chicago i topp och The woman in fifth längst ner.

Happy höst!

Det eviga sökandet efter en ny Scarpetta...

Jag vet inte om jag självmant kommit att tänka på Scarpetta om det inte vore för att James Patterson blurbar om Patricia Cornwell på framsidan av denna bok. Men när jag nu tänker på det finns vissa likheter. Kathryn Fox' Bloodborn handlar om Anya Crichton, en kvinnlig rättsläkare med väldigt engagemang för jobbet, och ett inte alltför rikt socialt liv, enda sonen bor hos exmaken och vännerna är upptagna poliser eller jurister. Hon är uppburen inom sitt område, en expert som dessutom är en eftertraktad föreläsare. Likt Scarpetta dras hon in i de fall hon arbetar med, och naturligtvis blir även hon hotad till livet... Boken börjar med att en ung flicka hittas död, samma dag som hon skulle vittna mot bröderna Harbourn, självmord ser det ut som, men är det verkligen säkert? Och kommer bröderna Harbourn nu komma undan? Snart nog får hon fullt upp med ett annat fall, ett brutalt mord/överfall på två systrar, samtidigt som en vän behöver hjälp att avslöja mörka familjehemligheter. Spännande nog, om än lite spretig intrig, men Dr Crichton är en trevlig bekantskap! Och vem kan motstå rättsläkare? Titeln syftar dels på (hoppas jag inte säger för mkt nu!) upplösningen av ett av fallen, men också ett resonemang som förs genom boken, om ärftlighet och miljö- hur man blir den man blir. Apropå miljö, så utspelar sig boken i Australien, och det jag själv hade önskat vore väl kanske lite mer lokalfärg! Man får lite när Anya tröstas av en kommissarie: Mate, you did nothing wrong!, men mer sånt, tack. :)

Räkna med Nell

När jag såg att Joanna Rubin Dranger har skrivit barnböcker blev jag nyfiken, jag återkommer ofta till hennes Fröken Märkvärdig och Karriären, som tacklar prestationsångest på ett totalt avväpnande och underbart sätt!

Anyhow, de som fanns att välja mellan på den lokala bokhandeln var Nell leker inne, och så Räkna med Nell, båda Raben & Sjögren. Siffror är ju kul, tycker jag, men vad skulle den mindre personen i familjen tycka? Nya böcker är ju alltid uppskattat, men det som gör den här boken extra speciell är att den är så konkret och pedagogisk. Pappa och Nell bestämmer sig för att räkna och först får Nell hämta något hon har ett av. Hon har ett svärd, det väljer hon, sen är det dags att hitta något hon har två av osv. Siffror blir inte något att rabbla upp i en lång ramsa, utan något som kopplas till barnets vardag, det gillar vi. Sonen gillar speciellt att peka på bilarna (sex stycken, då måste man säga bil en gång för varje bil!) och böckerna- Nell har tio böcker, och när de har blivit räknade ska de såklart läsas, och Nell o pappa börjar med... Räkna med Nell. En söt liten metadetalj.

En favorit i månaden

I januari läste och älskade jag Främmande jord av Jhumpa Lahiri

I februari hittade jag Därv av Tatiana Tolstaja på loppis. Hade aldrig hört talas om men slog till eftersom jag gillar Bonnier Panache, och blev inte besviken! Men så älskar jag dystopier också.

Mars var en Joyce Carol Oates -månad. Favoriten blev nog Dear Husband.

I april läste jag Sara Stridsberg för första gången. Darling River- vilken bok!

Under maj månad blev det bara två böcker, båda Doris Lessing, båda mycket bra, men bäst var The Sweetest Dream.

I juni och juli läste jag faktiskt nästan inget värt att nämnas...
Får hoppas att augusti blir bättre!

Dagens bok

Ett litet bokinköp hanns med idag: Himlen över Bay City av Catherine Mavrikakis, utgiven av Sekwa förlag. Jag gillar Sekwa, de ger bla ut Claire Castillon ( Insekt, Man kan inte hindra ett litet hjärta från att älska och Därunder ett helvete). De andra böcker jag läst från Sekwa har också varit bra, så jag ser fram emot att få börja på den...


Först ska jag bara avsluta Hanif Kureishis Något att säga dig (Brombergs), som är gårdagens bokinköp... Oops. Men den var å andra sidan ett riktigt fynd- 25 kronor på Akademibokhandeln som ju jobbar hårt på att gallra i sitt utbud. Tydligen ska dessutom alla butiker ha exakt samma utbud, det känns ju kanske inte sådär jätteinspirerande, tyvärr!

Hypnotisören av Lars Kepler

Det var snabblästa 571 sidor, det var det i alla fall. Och språkbehandlingen är bra, bättre än den brukar vara i svenska deckare (fast nu tänker jag kanske mest på Camilla Läckberg), men...

Jag är besviken trots att jag blev positivt överraskad i början, men vad kan jag inte riktigt sätta fingret på. Förutom att jag är dödligt less på psykiskt sjuka mördare, som är sådär läskigt oberäkneliga och riktigt galna just för att de är, just det-"galna". Är man psykiskt sjuk så är man det verkligen liksom, ingen vanlig svenssondepression här inte, det gäller att dra på ordentligt. Detsamma gäller morden- det blir lite själlöst när allt handlar om att presentera mord efter mord efter mord efter mord, med alltmer grafiska detaljer. Varför behöver vi tex få reda på att den femåriga flickan delades på hälften? Om jag ska försöka mig på något slags slutord så blir det: en bok som är spännande för stunden, men som lämnar en något fadd eftersmak tyvärr.

Sommarläsning

Nyfyndade böcker från favoritloppisen på landet. Härligt! :) Har redan börjat läsa Hypnotisören, och den är faktiskt bättre än förväntat... Och Håkan Nesser är en favorit sedan gammalt. Giles Blunt köpte jag eftersom jag kom ihåg att Helena på Bokhora tipsat om honom tidigare, blir spännande att läsa!

Pottromantik

En ny bokfavorit för lillkillen som pottränar är Camilla Lundstens Äntligen bajs!

Lillefanten sitter på nya pottan och tar i så han blir alldeles blå, men till hans stora besvikelse händer ingenting. Kompisarna Kanina och Maskot tokskrattar så de ramlar omkull, men så äntligen, äntligen säger det PRUTT!

En ljuvlig liten bok som förutom den oemotståndliga vardagsdramatiken har otroligt uttrycksfulla (och färggranna) illustrationer.

Sommar, sol och... blogg?

När ska man börja blogga om inte på semestern?