Det var snabblästa 571 sidor, det var det i alla fall. Och språkbehandlingen är bra, bättre än den brukar vara i svenska deckare (fast nu tänker jag kanske mest på Camilla Läckberg), men...Jag är besviken trots att jag blev positivt överraskad i början, men vad kan jag inte riktigt sätta fingret på. Förutom att jag är dödligt less på psykiskt sjuka mördare, som är sådär läskigt oberäkneliga och riktigt galna just för att de är, just det-"galna". Är man psykiskt sjuk så är man det verkligen liksom, ingen vanlig svenssondepression här inte, det gäller att dra på ordentligt. Detsamma gäller morden- det blir lite själlöst när allt handlar om att presentera mord efter mord efter mord efter mord, med alltmer grafiska detaljer. Varför behöver vi tex få reda på att den femåriga flickan delades på hälften? Om jag ska försöka mig på något slags slutord så blir det: en bok som är spännande för stunden, men som lämnar en något fadd eftersmak tyvärr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar