Tegelstenar

Självklart har jag också hakat på tegelstensutmaningen!

Just nu läser jag The Terror av Dan Simmons, det blir den första.

Sedan tänkte jag ta Thomas Manns Bergtagen, och kanske , kanske blir det en till. Är lite sugen på Jonathan Littells De välvilliga, men det beror såklart på tiden.

Den största tegelstenen av alla, Lars Norens En dramatikers dagbok, läste jag förra året, och den var väl värd besväret, och de trötta handlederna ;)

Utan ett ord

Den här boken tyckte jag lät intressant redan när den gavs ut så jag skrev upp författare och titel någonstans, och glömde bort det, ända tills jag såg den på biblioteket för någon vecka sedan. Så kan det gå! Men nu har jag läst den till slut, och behållningen är just det som jag fastnade för initialt: intrigen. Fjortonåriga Cynthia vaknar morgonen efter ett gräl med sina föräldrar för att finna huset tomt. Hela familjen, föräldrarna och den äldre brodern, är borta. Spårlöst borta visar det sig.

Tjugo år senare deltar Cynthia i ett program om olösta fall i förhoppning om att få reda på vad som egentligen hände hennes familj den där kvällen. Och naturligtvis finns det någon som vet...

Även fast man hyfsat tidigt kan ana sig till en del av upplösningen så gör det inte så mycket. Vägen dit är tillräckligt spännande för att man ska sitta kvar och läsa, och som sig bör finns dessutom lite sidointriger. Berättare i boken (förutom första kapitlet) är Cynthias man Terry Archer, ett snyggt grepp som ger historien lite extra nerv. För hur mycket vet man om en annan människa, egentligen?

Som sagt, spännande.
Bra höstläsning dessutom, tänk med en kopp te framför en brasa en lite halvruggig dag.


Utan ett ord av Linwood Barclay, Kabusa böcker, 2009.

Tigerlily's Orchids av Ruth Rendell

Jag gillar Ruth Rendell när hon skriver den här typen av böcker mer, än när hon skriver sina Barbara Vine-böcker, eller böckerna om kommissarie Wexford. Ingen mystisk gåta i det förflutna att lösa, ingen klassisk mordgåtedeckare, utan helt enkelt vardagsmysterier. En samling mer eller mindre udda karaktärer, i denna bok boende i bostadshuset Lichfield House i utkanten av London, som råkar ut för mer eller mindre udda saker- eller lever sitt liv helt enkelt. Och det är hon bra på, att se människor. Självklart lever en del karaktärer mer än andra, vissa blir lite väl platta som Stuart Font, som i och för sig ska föreställa oerhört ytlig och självupptagen, för att inte tala om naiv... Men han blir så ytlig att han nästan lyfter från sidan.


Trots detta spelar Stuart Font en viktig roll i romanen- man kan nästan säga att det är hans inflyttningsfest, där romanens alla karaktärer samlas, som utgör avstampet för det som kommer att hända. Festen får ett dramatiskt slut innan den knappt hunnit börja, och sätter igång ett händelseförlopp som på olika sätt kommer förändra livet för de flesta av de närvarande.

En behaglig läsning!

Oj!

Vi har blivit med ny bok! Den heter Oj! av Stina Wirsen och är utgiven av Bonnier Carlsen 2010. Sprillans ny alltså, och med de små brokiga och liten rosa i huvudrollerna. Fast i Oj! dyker en mask upp ur ett hål i marken, oj vad läskigt! Fast den var visst snäll den där masken, tur det. Oj!, nu börjar det regna, och oj då, vad händer nu?





I början var vi båda lite tveksamma liten och jag, det är ju ingen pekbok det här, men heller ingen "textbok" på samma sätt som "Vem"-böckerna. Men nu är det en storfavorit för liten som lyckligt utbrister OJ! OJ! på varje sida. Allt eftersom man läser den här boken växer den: som vanligt är minspelet och kroppsspråket hos figurerna mitt i prick, och på varje uppslag får man små ledtrådar om vad som kommer att hända sen- en ensam regndroppe dyker upp eller en bit av en båt anas, och så får man förstås alltid tillfälle att utbrista OJ!

Årets nobelpristagare?

Läser i Svd att den uruguyanske författaren Eduardo Galeano tar emot årets Stig Dagerman-pris på söndag, och därefter kommer till Stockholm där han deltar i samtal på universitetet på tisdag.

J.M.G Le Clezio fick ju Stig Dagerman-priset samma år som han sedan tilldelades nobelpriset, och visst har det hänt ytterligare en gång? Kanske blir det tredje gången gillt i år? :)

...eller inte

Ja, med tanke på mit första inlägg alltså!

Av någon anledning visade det sig att precis det absolut sista jag ville göra
under semestern var att sitta framför datorn, men å andra sidan har jag hunnit läsa en del.

En av favoriterna som jag måste tipsa om redan nu trots att jag inte ens läst ut den än,
är Steve Sem-Sandbergs De fattiga i Lodz, som vann Augustpriset förra året. Jag gillar, helt enkelt.

Några av de andra är:

James Frey Bright Shiny Morning

Douglas Kennedy The woman in fifth

Alaa Al-Aswany Chicago

Paolo Giordano Primtalens ensamhet

Lloyd Jones Mr Pip


Mr Pip fick mig dessutom att återigen påbörja Great Expectations, som jag börjat läsa flera gånger förut men sen av någon anledning bara blivit liggande. Nu läser jag en nyöversättning vilket kanske förklarar att det känns så mycket enklare att läsa den nu...hittills i alla fall.

Skriver kanske några små rader om någon av böckerna senare, men skulle jag rangordna dem nu, så ligger Chicago i topp och The woman in fifth längst ner.

Happy höst!

Det eviga sökandet efter en ny Scarpetta...

Jag vet inte om jag självmant kommit att tänka på Scarpetta om det inte vore för att James Patterson blurbar om Patricia Cornwell på framsidan av denna bok. Men när jag nu tänker på det finns vissa likheter. Kathryn Fox' Bloodborn handlar om Anya Crichton, en kvinnlig rättsläkare med väldigt engagemang för jobbet, och ett inte alltför rikt socialt liv, enda sonen bor hos exmaken och vännerna är upptagna poliser eller jurister. Hon är uppburen inom sitt område, en expert som dessutom är en eftertraktad föreläsare. Likt Scarpetta dras hon in i de fall hon arbetar med, och naturligtvis blir även hon hotad till livet... Boken börjar med att en ung flicka hittas död, samma dag som hon skulle vittna mot bröderna Harbourn, självmord ser det ut som, men är det verkligen säkert? Och kommer bröderna Harbourn nu komma undan? Snart nog får hon fullt upp med ett annat fall, ett brutalt mord/överfall på två systrar, samtidigt som en vän behöver hjälp att avslöja mörka familjehemligheter. Spännande nog, om än lite spretig intrig, men Dr Crichton är en trevlig bekantskap! Och vem kan motstå rättsläkare? Titeln syftar dels på (hoppas jag inte säger för mkt nu!) upplösningen av ett av fallen, men också ett resonemang som förs genom boken, om ärftlighet och miljö- hur man blir den man blir. Apropå miljö, så utspelar sig boken i Australien, och det jag själv hade önskat vore väl kanske lite mer lokalfärg! Man får lite när Anya tröstas av en kommissarie: Mate, you did nothing wrong!, men mer sånt, tack. :)